Etiska perspektiv
Är precis hemkommen från en etikföreläsning om människor på bild- hur vi som arkeologer framställer forntidens människor i bilder och rekonstruktioner. Ämnet är faktiskt imer intressant än man först kan föreställa sig. Man kan titta på en rad framställningar både från vår samtid och från tidigare perioder och se hur synen på människan förändras.
Innan den postprocessuella arkeologins framfart fanns det inga människor i förhistorien. Arkeologer undersökte föremål, typologiserade och daterade, men man diskuterade aldrig människan bakom. Inom den processuella arkeologin diskuterade man ekologiska system och maktstrukturer, men inte heller här syntes människan. Hur många gånger har man inte hört att "vi ser aldrig den lilla människan i det arkeologiska materialet"? Kanske, kanske inte. Visst är det så att det framförallt är praktgravar som syns och sticker ut, gravar rika på föremål i material som inte så lätt förgås av tidens tand, men kan vi inte ändå finna den lilla människan bakom? Jag anser att det går genom handlingsteorier- vad gjorde människan för att vi har kunnat hitta de spår som vi gör? Vad kände och hörde människan när hon/han gick ut vid mossen för att offra?
Det är nog egentligen i den här problemställningen som mitt osteologiintresse vaknade. Tänk så mycket vi kan utläsa från benmaterialet, både det humana och det animala, om ALLA människor. Vi får reda på vad de har ätit, vad de har har jagat, var de har hållit djuren- på gården, eller är djuren inköpta (eller som skatt) någon annanstans? Hur har djuren slaktats? Har man importerat mycket, eller har man ätit "lokalproducerat"? Hur mådde människorna? Har de haft näringsbrister, parasiter, ont i ryggen? Har de haft ledförslitningar och i så fall var och på grund av vad? Har de haft andra sjukdomar och har de blivit utsatta för något våld? Var de vegetarianer, hur långa var de, vilket kön hade de, hur gamla var de, har de bott på samma ställe hela sitt liv, eller har de migrerat? Listan kan göras hur lång som helst, men min poäng är bara att man genom att kombinera arkeologiska analyser med osteologiska kan komma en väldigt bra bit påväg till att se den "lilla människan".
Nåja, nog om detta. Efter föreläsningen blev vi indelade i smågrupper för att höra om de olika uppsatsprojekten och ge lite respons till varandra. Komma med tips och idéer om vad man ska tänka på o s v. Fantastiskt roligt att höra om vad ens kursare ska borra in näsan i under kommande termin. Det finns en enorm spridning på både angreppssätt och tidsepok eftersom alla institutionens fyra ämnen läser samma kurs - d v s antikens kultur och samhällsliv, förhistorisk arkeologi, historisk arkeologi och så klart historisk osteologi.
Nu ska jag ta det lite lugnt här under eftermiddagen för att kl 18 möta upp ett par kompisar för att äta sushi och sedan gå på vår arkeologipub som anordnas varje onsdag. Ikväll skulle det dessutom vara quiz och Happy Hour- undrar just hur mycket mer happy priserna kan bli eftersom de i princip säljs till självkostnadspris i vanliga fall...
Anna
Innan den postprocessuella arkeologins framfart fanns det inga människor i förhistorien. Arkeologer undersökte föremål, typologiserade och daterade, men man diskuterade aldrig människan bakom. Inom den processuella arkeologin diskuterade man ekologiska system och maktstrukturer, men inte heller här syntes människan. Hur många gånger har man inte hört att "vi ser aldrig den lilla människan i det arkeologiska materialet"? Kanske, kanske inte. Visst är det så att det framförallt är praktgravar som syns och sticker ut, gravar rika på föremål i material som inte så lätt förgås av tidens tand, men kan vi inte ändå finna den lilla människan bakom? Jag anser att det går genom handlingsteorier- vad gjorde människan för att vi har kunnat hitta de spår som vi gör? Vad kände och hörde människan när hon/han gick ut vid mossen för att offra?
Det är nog egentligen i den här problemställningen som mitt osteologiintresse vaknade. Tänk så mycket vi kan utläsa från benmaterialet, både det humana och det animala, om ALLA människor. Vi får reda på vad de har ätit, vad de har har jagat, var de har hållit djuren- på gården, eller är djuren inköpta (eller som skatt) någon annanstans? Hur har djuren slaktats? Har man importerat mycket, eller har man ätit "lokalproducerat"? Hur mådde människorna? Har de haft näringsbrister, parasiter, ont i ryggen? Har de haft ledförslitningar och i så fall var och på grund av vad? Har de haft andra sjukdomar och har de blivit utsatta för något våld? Var de vegetarianer, hur långa var de, vilket kön hade de, hur gamla var de, har de bott på samma ställe hela sitt liv, eller har de migrerat? Listan kan göras hur lång som helst, men min poäng är bara att man genom att kombinera arkeologiska analyser med osteologiska kan komma en väldigt bra bit påväg till att se den "lilla människan".
Nåja, nog om detta. Efter föreläsningen blev vi indelade i smågrupper för att höra om de olika uppsatsprojekten och ge lite respons till varandra. Komma med tips och idéer om vad man ska tänka på o s v. Fantastiskt roligt att höra om vad ens kursare ska borra in näsan i under kommande termin. Det finns en enorm spridning på både angreppssätt och tidsepok eftersom alla institutionens fyra ämnen läser samma kurs - d v s antikens kultur och samhällsliv, förhistorisk arkeologi, historisk arkeologi och så klart historisk osteologi.
Nu ska jag ta det lite lugnt här under eftermiddagen för att kl 18 möta upp ett par kompisar för att äta sushi och sedan gå på vår arkeologipub som anordnas varje onsdag. Ikväll skulle det dessutom vara quiz och Happy Hour- undrar just hur mycket mer happy priserna kan bli eftersom de i princip säljs till självkostnadspris i vanliga fall...
Anna
